Kaffet kom till Colombia i början av 1700-talet, med jesuitmunkar. Det första skriftliga omnämnandet är från 1730-talet, och 1835 lämnade de första säckarna landet. I slutet av 1800-talet var kaffe Colombias största exportvara, och familjerna som odlade det byggde landet lika mycket som de tog in en skörd.
År 1927 grundade odlarna Federación Nacional de Cafeteros. Förbundet betalar fortfarande för forskning, bygger vägar och broar som når avlägsna gårdar och står bakom dem som plockar bären. Det är en stor del av förklaringen till att en liten gård på en brant bergssluttning kan sälja till hela världen.
Anderna delar Colombia i tre bergskedjor, och kaffet växer på sluttningarna: högt, regnigt och med näring från vulkanisk jord. Gårdarna ligger på olika ställen på kartan, så landet har två skördar om året. I norr och öster kommer huvudskörden från september till december, med en mindre mitaca i april och maj. I mitten och sydväst är det tvärtom: mars till juni, sedan en mitaca i oktober och november. Någonstans i Colombia plockas det alltid kaffe.
Cundinamarca, regionen runt Bogotá, sträcker sig uppför Andernas östra sida, från 900 till 2 200 meter över havet. Kaffet började där på stora haciendor och gick över till småbrukare under 1900-talet. Det är den region vår egen familj kommer från: våra farföräldrar brukade jorden i La Peña långt innan det fanns något Kaffeparken. Längre norrut finns Antioquia, landets näst största kafferegion, med omkring 79 000 kaffeodlande familjer på små, branta gårdar mellan 1 300 och 2 200 meter.
Två sorter dyker upp igen och igen i colombianska koppar. Caturra är en dvärgmutation av Bourbon som dök upp i Brasilien på 1910-talet och kom till Colombia 1952; de låga träden kan planteras tätt och plockas lätt för hand, och under många år stod de för nästan hälften av landets kaffe. Castillo togs fram av Cenicafé, förbundets forskningscentrum, för att motstå bladrost. Det var viktigt: mellan 2008 och 2011 skar rosten ner colombianska skördar med mer än 30 procent.
Nästan varje bär plockas fortfarande för hand, eftersom sluttningarna är för branta för maskiner. Små familjegårdar tar in skörden själva, med grannar som hjälper till och får hjälp tillbaka veckan efter. Större gårdar förlitar sig på säsongsplockare, och färre vill ta det jobbet för varje år. Lägg till vildare väder, stigande kostnader och eftervärken av pandemin, så vilar varje kopp på mycket uthållighet. Många odlare planterar nu inhemska träd mellan kaffeplantorna, vilket lagrar kol, skyddar jord och vatten och minskar behovet av gödsel. Det är den värld som Andrés David Gutiérrez och hans bror Sergio bär med sig in i Kaffeparken.